9 November 2009

En dag som alla andra kan tyckas men för en del människor betyder den massor.För tjugo år sedan föll Berlin muren.För en del av Berlins innevånare var det höjden av lycka för andra var det en orolig känsla.
Som det verkar idag när man läser eller ser program i Tv så är känslorna ungefär desamma fortfarande efter tjugo år.
Muren är borta men Berlins befolkning är fortfarande delat.På dessa tjugo år har det ifunnit sig ett främlingsskap mellan människorna som bor i samma stad.


Främlingsskap mellan människor som borde stå varanda nära kan uppstå i alla möjliga situationer och är ibland omöjliga att överbrygga igen när de väl har uppstått.


Gårdagen var full av glädje.Familjen var samlad och som vanligt så var det prat och skratt runt bordet..Mannen har då lagt ytterligare ett år till sin ålder.Han har inget emot att fylla år men han vill inte bli äldre*ler*och där känner vi väl likadant båda två.Han planerar som om vi båda voro trettio.Ibland har jag svårt att hänga med.Skulle gärna planera lite mera konkret för det som oundvikligen kommer närmare ålderns höst som det så vackert kallas.Men jag får hänga på och vara glad att han fortfarande tycker det är kul att planera framåt.


Det finns personer i mitt liv som jag saknar mycket men som det ser ut inte kommer att träffa mera.För det mesta kan jag skjuta det åtsidan men ibland så gör det sig påminnt och känns tungt.Meeeen det är bara att gå vidare och glädjas åt det som finns runt omkring mig.


Idag blåser det hårda vindar runt husknuten precis som det gör i livet ibland men det brukar ju mojna och lugna ner sig så småningom.


De närmaste veckorna får det bli lite planering och förberedelser inför Advent en tid som jag brukar njuta av.Numera så är ju förberedelserna hanterbara.