Han kan fortfarande den gode Cliff.Vilken röst på en man som nyss fyllt 69.Tänk att jag skulle få se min gammla idol från mina tidiga tonår live.Det hade jag aldrig trott.Living doll,Lucky lips sånger som jag tog mina första dansteg till.Fick min första kyss och började livet in i vuxenvärlden.Efterhand så tog Elvis mera plats men Cliff fans kvar i bakgrunden hela tiden.Å The Shadows som de spelade.Det kändes i hela kroppen inte kunde jag sitta stilla och inte kunde jag vara tyst.Jag gungade med i musiken och sjöng med som alla andra och klappade händer tills de gjorde ont.Tänk att få uppleva detta på gammla dar.För några timmar så var jag en fjortis igen minnena svepte genom huvudet bilder poppade upp så mycket roligt som hamnat i bakgrunden i hjärnan när annat behövt plats.Denna kvällen kommer jag att bära med mig livet ut.Ibland så kan det nog vara bra att bli påmind om att man faktiskt har varit ung och har sina minnen.Man kan ju nästan tro ibland att man alltid varit fru,mamma mormor/farmor hela livet så den här påminnelsen om att man haft ett liv där man bara var var härlig.
Tack Cliff och The Shadows för en oförglömmlig kväll med masssor av nostalgi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar