måndag 22 februari 2010

En kärleksförklaring till mina barn.

Jag har tänkt ibland om jag är för dålig på att tala om för mina barn att jag älskar dem?
Att bli mamma är något av det största som händer en.Spelar ingen roll om det är första, tredje eller hur många barn man nu får.När det nyfödda barnet läggs på ens mage så svämmar hjärtat över av kärlek.
Men att vara förälder är en mycket svår uppgift.För man har ju ansvaret för att lära barnen vad som är rätt och fel på vägen till deras vuxen liv.Alla barn är ju inte lika och därför uppfattas tillsägelser och tillrättavisningar på olika sätt.Jag har fel och brister som alla människor och det hoppas jag ni kan förlåta om det inte har blivit rätt alla gånger.Jag vet inte om ni barn är här inne och läser ibland jag hoppas det.



Så mina fina älskade barn ni ska veta att ni är det finaste som finns i mitt liv.Min kärlek till er är större än ni kan föreställa er.Utan er vore min tillvaro tom.Jag hoppas innerligt att ni förstår hur högt älskade ni är även om inte orden uttalas så ofta.Det är ju så att man inte vet något om morgondagen och vad som sker och jag vill att ni ska veta att min kärlek är er,helt kravlös och ograverad vad som än sker i livet.Att få vara mamma till er är en gåva som jag är oerhört tacksam över.Jag hoppas att vi ska ha många härliga år tillsammans där jag får njuta av er och barnbarnen ni förgyllt mitt liv med.


Jag älskar er.Kram Mamma

Inga kommentarer: