Sitter här och funderar om jag kanske borde gå ut och röra på mig mig en en stund.En liten promenad vore nog inte så dumt kanske.
Igår fick vi en inbjudan att fira en släkting till helgen som fyller 65år.
Ibland har jag svårt att förstå att vi faktiskt är den gamla generationen
sedan svärföräldrarna gick bort.Vi är äldst i släkt stegen.Tittar jag mig i spegeln så kan jag ju inte annat än hålla med.Men känner jag efter inom mig så är jag ju samma Sylvia som jag var när jag var 18år.
Jag har fortfarande drömmar som inte är förverkligade och som
förmodligen aldrig kommer att bli det heller men de finns där.
Det finns saker jag aldrig prövat på.Det finns platser jag aldrig sett.
Men ibland så räcker det att ha drömmar.Det är inte alltid man vill att ens önskningar ska slå in.Vägen till målet kanske många gånger ger mer än att
nå det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar